Redaktör för Vårdträdet XI sökes

Vårdträdet är en tidskrift som sedan år 1921 givits ut med ca 10 års mellanrum av Åbo Akademis Studentkår. Avsikten med Vårdträdet är att nedteckna studentkårens närmaste historia för att beskriva utvecklingslinjerna och perspektiven medan dessa fortfarande är i relativt färskt minne.

Målet är att ÅAS i samband med Brahe Ordenskapitel den 5.10 har klart Vårdträdet XI för utgivning. För projektet anställs en arvoderad redaktör som fungerar som ansvarig för innehåll och redigering av tidskriften. Redaktören arbetar tillsammans med generalsekreteraren, ÅAS heraldiker och kommunikatör under projektet.

Arvode för redaktören är 500 € och arbetet görs till stor del under våren och sommaren. Om du är intresserad av att fungera som redaktör för Vårdträdet, skicka in en fritt formulerad intresseanmälan till kansli@studentkaren.fi senast 26.3.2024.

Varje år delar Åbo Akademis Studentkår ut rosor till några i Åbo Akademis personal som gjort ett gott arbete och som vi studenter speciellt vill uppmärksamma.

Åt vem på ÅA vill du ge en ros? Mottagare kan vara vem som helst inom personalen på ÅA. Skicka ditt förslag, med en motivering varför just din kandidat är värd en ros, genom att fylla i blanketten i Lyyti senast 31.3.

Regeringen Orpo är i farten igen. Den här gången är det universitetens finansieringsmodell som ska granskas och föreslås ändras.

Universiteten i Finland har självbestämmanderätt över sin verksamhet och ekonomi, men pengar är alltid något som universiteten behöver. En del av finansieringen kommer från externa faktorer som donationer eller företagssamarbete, men absolut största delen av finansieringen kommer från staten. Finansieringen från statens sida är också den som för universiteten är lättast att förutspå och räkna med i budgeten för varje år. Små ändringar till finansieringsmodellen kan därför ha stora effekter och det handlar om tiotals miljoner euro som utbetalas till landets universitet. Finansieringen är därför det starkaste styrmedlet staten har att påverka universitetens verksamhet med.

Undervisnings- och kulturministeriet har bett om kommentarer till sitt förslag att ändra på hur universitet får finansiering från staten och från studentkåren har vi kommit med ett utlåtande.Jag vill lyfta fram två av de viktigaste förändringarna som föreslås samt våra kommentarer

Mer pengar för examen som blir färdig inom utsatt tid.

I nuvarande situation om du som studerande blir färdig med din examen inom utsatt tid får universitetet 17 096 €, vilket är 1,5 gånger mer jämfört med ifall din examen blir färdig 12 månader efter utsatta tiden. Förslaget från undervisnings- och kulturministeriet är att koefficienten för examen avlagd inom utsatt tid skulle höjas från 1,5 till 1,8.  

ÅAS motsätter sig en höjning av koefficienten för examen avlagd inom utsatt tid. Regeringens reformer hittills har redan gjort studerandes vardag svårare och allt fler blir tvungna att jobba vid sidan av studierna när de andra inkomstkällorna stramas åt. Utöver att tvingas arbeta samtidigt som du studerar fulltid sätts också större press på att du blir färdig i tid. Att bli färdig inom utsatt tid är inte möjligt för alla studerande, exempelvis på grund av familjesituationer, inlärningssvårigheter eller funktionsvariationer.

Att höja koefficienten skulle även sätta större press på universiteten att få studeranden färdiga inom utsatt tid. Det i sin tur stramar åt de redan begränsade resurserna universiteten har för att ge stöd åt sina studerande. I stället för att staten ger mera pengar till examen utförda på utsatt tid, kunde det satsas på att ge stöd åt studeranden? 

Pengar för antagna förstagångssökande 

I nuläget får universitetet inte pengar för förstagångssökande som blir antagna. Förslaget här är att introducera en andel pengar som skulle gå till universitet på basis av hur många förstahandssökande som antas. ÅAS motsätter sig starkt även det här förslaget.

Det här skulle leda till att universiteten måste höja sina kvoter för förstahandssökande och betyder att ifall du tagit emot en studieplats i något skede av ditt liv, blir det svårare att utbilda dig vidare eller byta och studera ett annat ämne. Det innebär helt enkelt att universiteten straffas ekonomiskt genom att anta studeranden som redan tidigare tagit emot en studieplats.  

En annan förändring som tangerar detta är förslaget att sänka koefficienten av en andra examen från 0,7 till 0,5. Detta betyder att ifall du har en annan kandidatexamen skulle universiteten få mer än 10 000 € mindre jämfört med en förstagångssökande som tar examen inom utsatt tid. Även den här förändringen skulle bestraffa universitet rejält och leda till dåliga incitament kring antagning.  

Speciellt nu när universiteten lider av stora finansiella problem och staten ger förslag på ändringar till finansieringsmodellen är det viktigt att se efter och debattera vilka effekter förändringarna kan leda till. Den bild vi ser från förändringarna är att studerandens vardag får ytterligare press för att bli färdig i tid, samt att man i universitetens ledning tvingas fundera hur detta pussel ens kan sättas ihop?

Regeringen Orpo föreslår högre avgifter för studerande från länder utanför EU och EES, införandet av en ansökningsavgift och att studerande som arbetar vid sidan om studierna inte längre kan få uppehållstillstånd för arbete, utan måste vara registrerade som studerande. Allt för att locka fler internationella studerande.

Utbildning i Finland har länge ansetts vara högklassig och i omvärlden har man hyllat Finland för att satsa på utbildning. Vad är då orsaken till det här eller vad gör Finland rätt? Visserligen finns det många orsaker men en av de främsta är att vi satsat på att göra utbildning tillgänglig och framför allt kostnadsfri. Alla ska ha tillgång till utbildning, det är en rättighet inte ett privilegium. Det här är dock inte verkligheten för alla. 

Regeringen Orpo har nyligen kommit med en proposition där man föreslår en rad ändringar i Universitetslagen och Yrkeshögskolelagen. Kärnan i propositionen är att man avser höja terminsavgifterna för studerande som kommer utanför EU och EES-länder, man vill införa en ansökningsavgift och ”förhindra kringgående av terminsavgifter” genom att studerande som arbetar vid sidan om studierna inte kan få uppehållstillstånd för arbete, utan måste vara registrerade som studerande.  

Orsaken till det här är att det viktigaste finanspolitiska målet i regeringsprogrammet är att åstadkomma hållbar tillväxt. Höjningen av terminsavgifterna gör för att trygga universitetens finanser och för att trygga finansieringen av inhemska högskolestuderandes studier. Terminsavgifterna ska höjas så att de täcker alla kostnader för studerande från länder utanför EU och EES. Regeringsprogrammet har också som mål att öka mängden internationella studerande vid finländska högskolor och för att antalet internationella högskolestuderande ska öka ytterligare, ska incitamenten för att stanna kvar i Finland efter utexamineringen ökas. 

Det här väcker många frågor; hur ska de här ändringarna göra att regeringsprogrammets målsättningar uppnås? Hur ska högre terminsavgifter leda till fler internationella studerande? Hur ska ändringen kring uppehållstillstånd göra att arbete i Finland efter studierna känns lockande? Vad betyder ”terminsavgifter som täcker alla kostnader för studerande från länder utanför EU och EES”? Framför allt väcks frågan: Vilka av de här ändringarna leder till ökade incitament för att komma till Finland för att studera och sedan vilja stanna kvar och arbeta efter utexamineringen? 

Finlands främsta dragkraft då det kommer till att locka internationella studerande har varit ett rykte som ett land med högklassig utbildning. Det här är fortfarande en viktig attraktionsfaktor men hur länge kan vi leva på enbart ett rykte? Verkligheten kommer snabbt emot och då räcker inte längre rykten. Vi vet att det blir allt dyrare att leva i Finland, samtidigt som man skär ner i bidrag. Samtidigt vet vi också att alla inte känner sig välkomna eller trygga i Finland, något regeringen kanske kunde ta i beaktande i sin proposition. Exempelvis med tanke på hur formuleringar som ”förhindra kringgående av terminsavgifter” inte ger det mest välkomnande intrycket. Mot bakgrund av diskussionerna som fördes under sommaren 2023 får det inte heller en bättre ton. Om vi inte har råd eller vilja att ta emot internationella studerande, varför gör vi då det?  

Högskoleutbildningen i Finland ska vara genuint kostnadsfri, ekonomiskt tillgänglig för alla och möjligheterna till utbildning ska inte bero på en persons socio-ekonomiska bakgrund. Terminsavgifter som bidrar till ojämlikhet i utbildningen får inte förekomma och om terminsavgifter finns bör de hållas till minimi. Antagningen ska vara rättvis, inte särskilja mellan olika grupper och alla delar av antagningen bör vara avgiftsfria. Högskolestudier ska vara möjliga i alla livets skeden, även om man jobbar samtidigt. Kontakt till arbetslivet och arbetserfarenhet redan under studierna är något vi borde uppmuntra. 

Finansieringen av universiteten ska vara förutsägbar och tillräcklig. Statens finansiering till högskolor ska inte vara beroende av inkomster från läsåravgifter, öppna universitetens kursavgifter eller avgifter från uppdragsutbildningar. I finansiering av universiteten ska också nationella specialuppgifter beaktas, och finansieringssystem ska stöda universitetsautonomi och långsiktig utveckling av utbildning och forskning. Tillräcklig finansiering av universiteten är viktig för att garantera tillräckliga resurser för undervisning och forskning 

Om regeringen Orpo verkligen vill förverkliga regeringsprogrammets målsättningar borde man tänka om och inse att det finns effektivare sätt. Vill vi ha bildat folk med hög kompetensnivå, ökade mängder internationella högskolestuderande, locka arbetskraft till Finland och balansera statsbudgeten är det som föreslås i propositionen rent utav kontraproduktivt.  

Amanda Byskata

Åbo Akademis Studentkår

ÅAS fullmäktige har beslutat att donera pengar till Våra Gemensamma Barn r.f. som jobbar för att främja jämlikhet för barn och unga samt att utrota rasism och diskriminering.

Åbo Akademis Studentkår har alltid strävat efter att vara en inkluderande och trygg plats för alla studerande, oavsett deras bakgrund eller erfarenheter. I år, när ÅAS presidium övervägde vilken välgörenhetsorganisation ÅAS skulle donera till, var Våra Gemensamma Barn r.f. en självklar rekommendation. Våra Gemensamma Barn är en organisation som strävar efter att främja jämlikhet för barn och unga, med särskild inriktning på att utrota rasism och diskriminering.  

– Vi är fast beslutna att inte bara prata om att alla är välkomna i vår verksamhet, utan också att aktivt arbeta för det. Rasism och diskriminering får inte ha någon plats i vårt samhälle, och definitivt inte i vår studentkårs verksamhet. Vi kan inte stå vid sidan om när vi ser oroväckande nyheter om rasism inom vår regering eller någon annanstans i samhället. Då måste vi kunna agera och försöka att hjälpa situationen, säger ÅAS fullmäktigeordförande Ines Latvala.

Åbo Akademis Studentkår finns till för alla studerande, oavsett deras bakgrund, och strävar efter att skapa en gemenskap där alla kan känna sig inkluderade och välkomna. Att aktivt arbeta för att fördöma och utrota rasism är inte bara rätt, det är en nödvändighet. ÅAS står sida vid sida med organisationer som Våra Gemensamma Barn i kampen mot rasism och diskriminering.  Genom att donera till deras arbete hoppas ÅAS kunna bidra till en bättre och mer inkluderande framtid för alla.

Tillsammans kan vi göra en verklig skillnad och visa att rasism inte har något utrymme i vår verksamhet eller i samhället som helhet.